Året 2013

Som vi alla märker med att titta ut ur fönstret håller det här året på att lida mot sitt slut. Vintern med de rekordkalla dagarna och så mycket snö att man knappt hitta ut huset, våren som kom så plötsligt att man knappt hann fatta att den kom, sommaren med sina ändlösa varma och soliga dagar och hösten som var för varm för att kallas höst och plötsligt för kall för att kallas höst.

Varför jag blir så här nostalgiskt nu fastän det bara är oktober är för att ur en orienterartjejs synvinkel är året 2013 nu slut. Förra lördagen var nämligen den sista tävlingen för i år. Man skulle tycka att jag inte skulle borda vara nedstämd över att tävlingssäsongen är slut, utan istället lättad för jag har hållit i gång och inte haft ett enda ledigt veckoslut sen midsommar, men tydligen så kommer jag ändå att sakna orienteringen som nu tar en vinterpaus. Som tur kan jag ännu se fram emot att träffa min underbara orienterarfru om 2 veckor!

För att minnas detta fantastiska år både ur orienteringssynvinkel och ett så att säga "vanlig" synvinkel tänkte jag dela med mig lite bilder från detta gångna år.

Tjeckien Irläger

Sportlov, Pyhä

Sportlov, Pyhä

Zonta modeshow i Raseborg

Bastholmen, stugan

Vår

Sommar

Sommar

Midsommar med min kära bror

Sälen Irläger

Sälen Irläger, mina två underbara orienterar tjejer

O-ringen, Boden

Orienteringsvecka

Kuusamo

Scoutläger, Svartå

Fsom långdistans

Lång Fm, Pikku-Syöte

Mamma påväg till hippie-party

Höst

Natt Fm guld

Vandring i Noux

Traditioner

En tradition är något som man brukar göra och som återkommer regelbundet. En del traditioner har en kristen bakgrund som t.ex. påsken. Nuförtiden finns det också vardagliga traditioner som kan vara så enkla som att fira en födelsedag på samma sätt varje år eller helt enkelt att en grupp vänner samlas tillsammans en gång i månaden för att äta våfflor.

För mig betyder ordet tradition en trevlig händelse med människor jag tycker om och älskar, antingen familj eller vänner. För dig som kanske inte vet har jag en stor grupp vänner, bestående av gamla och nya skolkompisar. Vi brukar ha våffelkvällar en gång i månaden och vi brukar hitta på roliga sätt att fira varandras födelsedagar varje år och i dag kanske en ny tradition föddes, nämligen Muffinsfredagen!

Allt började med att... vänta lite jag vet inte riktigt hur allt började eftersom våra konversationer går från gammeldansklänningar till körsång till prov och tillslut till något som har att göra med när en pojke tycker om en flicka...på typ 5 minuter. Nåjaa i alla fall så skulle jag och Anton komma fram till vem som kan baka bättre (eller var det sämre från början). Och eftersom varken jag eller Anton kan baka bestämde vi oss för att göra en cookoff. Vi skulle alltså baka muffins (det enda jag överhuvudtaget kan baka) och hämta dom till skolan för att resten av våra vänner skulle få bestämma vilka som var de godaste muffinsarna. Eftersom en stor del av vårt kompisgäng tyckte det här lät super kul bestämde vi oss att alla som ville, fick baka muffins och hämta dem till skolan för provsmakning, därmed Muffinsfredag. 

Jag tror att jag aldrig har ätit så många olika muffinsar på en så kort tid förut. Det är inget att rekommendera! Alla muffinsar var  ätbara och riktigt goda faktiskt. Det fanns citronmuffins med chokladhjärta inuti och en fräsh frosting ovanpå (Jessicas) min absoluta favorit, chokladmuffins med mintöga (Corinnas), vitchoklad, citron och jordgubbsmuffins (Linns), hallon och vitchokladmuffins (Amandas), apelsin och chokladmuffins (Antons) och sist men definitivt inte minst (...vi hade bara STORA muffinsformar...) mina fenomenalt goda mudcake chokladmuffins.

Efter att vi ätit oss övermätta, eftersom man ju måste smaka på alla muffinsar för att kunna bedöma dem, gav vår egen professionella muffinsbakerska Amanda sin kritik. Sedan skulle vi rösta vilken muffins som är och alltid kommer att vara den godaste muffinsen någonsin. Röstningen var tajt och Jessica och Corinna fick en delad första plats med 3 röster per man. Ställningen mellan mig och Anton blev 2-1 till min favör. Vet du vad det betyder, joo, Anton jag kan baka bättre än du! Hah suck it!

Eftersom alla hade super roligt och fick äta något gott, tycker jag definitivt att det här kan bli en tradition, men nästa gång kan vi baka något annat i stället!

Bästa sättet att förverkliga sina drömmar är att vakna

Hej jag är tillbaka igen! För att pigga upp din vardag (och min med för den delen) så har jag lite uppdaterat bloggens layout, hoppas du gillar den. För att övergå till lite viktigare saker tänkte jag berätta åt dig lite om drömmar. På natten då du sover och kommer in i den djupaste delen av sömnen, alltså REM sömnen drömmer du. Med hjälp av drömmar processar din hjärna dagens händelser och saker som kanske fastnat i ditt undermedvetna. En av de vanligaste drömmarna är drömmen om att falla, som ofta uppkommer just då man skall somna. Alla muskler rycker till och slappnar sedan av, vilket framkallar känslan av att falla.

Det jag egentligen vill berätta för dig är om drömmar, men inte sådana drömmar du drömmer på natten utan sådana drömmar som du har på dagen. De här drömmarna som jag menar kallas också för mål. Det är alltså frågan om något som du skulle vilja uppnå eller åstadkomma. En av mina största drömmar har varit att vinna FM (finskt mästerskap) i orientering och på lördagen uppnådde jag äntligen min dröm. Jag blev nämligen finsk mästare i nattorientering! För att få dina drömmar att gå i uppfyllelse måste du misslyckas och misslyckas och misslyckas för att till slut lära dig av dina misstag och nå ditt mål...

...men i slut ändan är det nog värt det, trots alla misslyckande!

Glaset är inte halvtomt UTAN halvfullt

Till en början måste jag be om ursäkt för att jag inte skrivit på jätte länge, men jag har haft så kallad skrivartorka. Jag har helt enkelt inte vetat vad jag skall skriva om så jag har låtit bli, men nu blir det en ändring på den saken.

I dag var jag på en mycket intressant föreläsning om mental träning i Karis. Mental träning är ett begrepp inom psykologin men termen används även inom idrottsvärlden, där den har en stor betydelse. Mental träning går ut på att man i sitt eget psyke repeterar en viss uppgift inför en prestation. Det handlar alltså inte om att "ha fel i huvudet" eller att vara mentalsjuk utan bland annat om visualiseringsträning, målbildsträning, koncentrationsträning, anspänningsträning, motivationsträning och självförtroendeträning. Om ni vill veta mera om de olika delområdena inom mental träning gå in på http://www.starkare.nu. 

Föreläsaren behandlade många vardagliga saker som det eviga problemet om glaset är halvtomt eller halvfullt, alltså om du är pessimist eller optimist. Jag måste erkänna att jag är en som tänker att glaset är halvtomt, men det är absolut dags för en förändring på den fronten. Varför se en svårighet i varje möjlighet när man kan se en möjlighet i varje svårighet.

En annan väldigt intressant sak föreläsaren pratade om var att människans hjärna inte kan förstå ordet INTE. Vi kan lära oss innebörden av ordet men själva hjärnan kan inte förstå ordet. Praktiskt taget betyder det här att man inte skall säga inte. Orsaken varför du inte skall säga inte är att hjärnan endast förstår saken som kommer efter ordet inte. Alltså, "drick inte mera!", hjärnan förstår det som "drick mera!" och skickar ut signaler som gör att du dricker mera.

Varför jag var på föreläsningen var för att jag håller på med orientering. I orientering är mental träning speciellt viktig, eftersom det i prestationen krävs mycket av ditt psyke, bl.a. mycket bra koncentrationsförmåga. Efter föreläsningen märkte jag att det inte är enbart inom min idrott jag kan använda mig av det jag lärde mig, utan jag kan också dra nytta av det i t.ex. scouterna, där jag fungerar som ledare för 8-9 åringar. 

Vi gick igenom allemansrätten med våra scoutungar och som ni kanske vet så finns det två sidor i allemansrätten, saker man får och inte får göra. Nästa gång när vi går igenom vad man inte får göra, borde vi omformulera oss och inte använda ordet inte, eftersom barnens hjärnor inte kan förstå att den inte får t.ex. skräpa och därför kanske ungarna efteråt går och skräpar.

Det är mycket som pågår i vår hjärna och i vårt psyke som vi aldrig får reda på om vi inte engagerar oss lite grann. Om vi studerar och vill veta allt om allting annat i världen, varför inte undersöka oss själva lite grann?

Kanske det inte lönar sig att vara varken pessimist eller optimist...

Syskonkärlek

Alla vet innerst inne att de älskar sina syskon! Du kan försöka förneka det men det är sant. Jag kommer från en familj med 4 barn, 3 pojkar och 1 flicka(jag förstås). Det här betyder att jag har 3 bröder och är ensam flicka i familjen. Mina föräldrar är skilda och vi barn bor hos mamma (nuförtiden bor mina 2 äldsta bröder inte hemma längre). Det här betyder att jag ändå har en kvinna i huset, vilket är otroligt skönt. Att bo ihop med 3 pojkar/män kan vara väldigt jobbigt, speciellt för att du är minst och det är väldigt lockande att retas med nån som är mindre än dig själv.

I alla fall så uppskattar du inte dina syskon lika mycket som du kommer att uppskatta dem senare i livet. Du kanske tycker att de är pinsamma och störande men när ni blir äldre kommer allt att ändras. Okej jag skall inte ljuga. Antagligen kommer dina syskon fortfarande att vara lite pinsamma men inte lika störande i alla fall.

Som sagt bor mina 2 äldsta bröder inte längre hemma, utan de har flyttat till Åbo för att studera. Det här betyder att jag inte ser dem så särskilt ofta, kanske några gånger per år. Idag låg jag helt ovetande på min säng och tittade på en serien när min näst äldsta bror kommer ingående i mitt rum. Först kan jag inte riktigt fatta att det är han men efter några sekunder inser jag att han kommit hem för veckoslutet. Mitt ansikte lyser upp och jag inser att jag faktiskt har saknat honom en hel del.

Tänkt att man kan bo i samma hus i 15 år och närtill hata sina syskon och redan efter 1 år av att inte längre bo tillsammans inser du hur viktiga de faktiskt är. Kanske det är just det, att när man bor så nära inpå varandra så kan man inte uppskatta varandra. Kanske måste man få lite andrum för att inse att dina syskon faktiskt är en guldgruva och inte någon sorts tortyr.

I och med att jag påstår att du senare i livet kommer att inse att du älskar dina syskon, så hoppas jag att det här kommer att hända med min 13-åriga tonårs bror. Han är en sån "pain in the butt"! Han gör allting för att göra mitt liv till ett helvete (ursäkta mitt ordval). Jag hoppas att den här fasen beror på att han är nybliven tonåring. Min kompis berättade att hon också haft problem med sin bror när han var ungefär 13 år, men att de nu kommit över det och faktiskt kunnat ha en "brother-sister moment". Jag hoppas över allt i världen att det ännu kommer att hända min med min bror!

Ta vara på dina syskon då du ännu har dem kvar, för en dag kommer de inte att finnas kvar mera och då vill du inte fundera på hur det kunde ha varit utan vad härligt det har varit att ha dem som syskon!

Kan det blir vackrare än det här?