Jag är misslyckad!

Jag har lovat att inte skriva om mina dagar men idag bara måste jag. Jag har inte tyckt speciellt mycket om finska timmarna i skolan eftersom de är så tråkiga och onödiga men nu har jag finska kurs med Anton och det har ändrat på allting. Vad som gör timmarna ännu roligare är att de går i positionen som är första timmen på torsdag och sista timmen på fredag och tisdag. Resultatet är att jag och Anton sitter och fjantar oss och har absolut ingen koncentration på undervisningen.

För det andra hade jag hälsogranskning idag. Ni kan aldrig gissa hur nervös jag var! Jag har alltid varit "rädd" för läkare och hälsovårdare men Mattildens hälsovårdare var faktiskt riktigt trevlig. Hon var inte som läkarna brukar vara och frågar obekväma frågor och får dig att känna dig som om du skulle ha gjort något fel, för att du är där. Hon var lugn och trevlig och jag hoppas att jag börjar komma över min "rädsla".

Efter hälsogranskningen for jag och Anton direkt till stan, till scoutstationen. Kårpostningskeikkan skulle börjar först klockan 4 men eftersom vi redan var där började vi klockan 3. På 3 timmar av packning hinner man med mycket. Jag tror vi postade närmare 1000 brev, pratade, skrattade och åt. Tjejen som håller i trådarna för packningen sa att det var den rekord snabbaste packningen sen hon började jobba på scoutstationen. Hyvä me!!!

För att komma till det absolut roligaste på hela dagen.... Det hände på vägen hem. Jag, Anton och Andu satt i bussen på väg hem från Helsingfors. Jag skulle stiga av vid mammas jobb så att jag sedan skulle få skjuts hem. Vi satt på 4-platserna i bussen och jag satt med ryggen mot, så att jag inte såg var vi var. När jag skulle stiga av försökte killarna hålla mig kvar i bussen så att jag skulle missa min hållplats. När de äntligen släppte mig och jag skulle stiga av hade ingen tryckt på STOP-knappen och bussen körde förbi min busshållplats. Ni kan tänka er hur mycket killarna skrattade! Nåjaa en bra sak kom det av att jag missade min hållplats. När jag sedan steg av vid IsoOmena träffade jag min kära kompis Tronti (han hade dessutom gnällt att vi inte setts så det var liksom två flugor i en smäll). Han såg ut som om han sett en UFO, men kanske det är det jag är.

Kort sagt var det en lyckad dag!