If you can't think of anything nice to say, you'r not thinking hard enough!

Nu är provveckan äntligen över och den nya perioden började idag. På schemat de kommande veckorna står det psykologi, historia, matematik, finska och religion. Eftersom jag inte har så mycket skola kommer jag att satsa på träningen istället.

Men från en sak till en annan...

Igår när jag var på väg hem från gammeldans övningen efter klockan 4, var bussen ganska full, pga att de flesta skulle hem just vid den tiden den så kallade rusningstiden. Det fanns dock några platser lediga så jag satte mig ner och platsen bredvid mig blev också upptagen. Några busshållplatser senare var bussen helt full och en mörkhyad pappa med sin lilla son kom in och skulle sätta sig. Eftersom det inte fanns några platser kvar, blev de tvungna att stå. Till den finska kulturen hör det inte att man stiger upp och ger plats åt någon som behöver den mer än du, eftersom du själv är den viktigaste. Just när jag tänkt den tanken till slut steg en tjej upp och erbjöd pappan platsen. Mitt hjärta slog ett extra slag. Det var helt som om flickan läst mina tankar och instämde. Fastän pappan tackade nej till platsen, (som också är ett ganska typiskt finskt drag, att man inte kan tacka ja till den hjälp man får), kunde jag inte sluta vara stolt över flickan som erbjudit sin plats. När jag sedan klev av bussen hade jag ett stort leende på läpparna och ett hopp om att finländarna kan bli mer artiga och altruistiska. Tänk att en så liten sak som att erbjuda sin sittplats i bussen kan göra någon annans dag bättre. Ta det som mål, nu när julen nästan är här, att göra eller säga någonting som gör en annan människa glad. Det tar inte många minuter eller sekunder att göra, men effekten av det kan vara en hel dag.

Om han skulle vara världshärskare skulle vi inte ha ett enda krig och alla kriser skulle säkert bli lösta!