Bouldering går ut på att man skall klättra till toppen av en så kallad boulder med hjälp av "handtag" som är fast i väggen. Det som gör den här sortens klättring till lite mer extrem är det att man inte använder några säkerhets rep överhuvudtaget. Man måste helt enkelt hållas på väggen och om man faller ner, finns det mjuka mattor på golvet som dämpar ditt fall, lite grann i alla fall. Väggarna kan vara upp till 6 meter höga.
Idag var jag och testade bouldering för första gången i
Salmisaaren Liikuntakeskus med mina smått tokiga kompisar Jessi, Linn, Vanessa och Anton. Jessi och Linn hade redan varit och testa bouldering 1 gång så de var riktiga proffs! Efter 1½ h blod, svett
men inte tårar, utan skratt, hade vi alla lyckats komma ända upp på en boulder.
 |
| Äntligen uppe! |
 |
| Jessi är nog född som apa... |
Man skulle kanske tro att det mest skrämmande när man bouldrar skulle vara då man inte kommer högre upp och måste hoppa ner någon meter, men för mig var det faktiskt inte det som var det mest skrämmande. Ironiskt nog höll jag på att pissa i byxorna förrän vi ens börjat klättra. Det är nämligen så, att för att komma upp till bouldring-väggarna måste man gå upp för en SUUUUUPER hög trappa som säkert är den mest skrämmande trappa jag någonsin har måstat ta mig upp för. Om du inte förstod så här mellan raderna så är jag alltså ganska så höjdrädd. Det har blivit bättre, så förut skulle jag säkert inte ha kunnat ta mig upp för trappan, men upp kom jag och dessutom ner också med lite assistans från mina toppen tjejer!
 |
| Undrar om dom där leendena kommer att vändas upp-och-ner i morgon då träningsvärken har slagit in...? |
Haha ojj de va no så kiva! O du va no helt lika mycke apa som jag vetdu! ;)) vi måst så gö dehä snart pånytt! Joo heeh träningsvärken e bästa värken kan vi säga ;D
SvaraRadera