If you can't think of anything nice to say, you'r not thinking hard enough!

Nu är provveckan äntligen över och den nya perioden började idag. På schemat de kommande veckorna står det psykologi, historia, matematik, finska och religion. Eftersom jag inte har så mycket skola kommer jag att satsa på träningen istället.

Men från en sak till en annan...

Igår när jag var på väg hem från gammeldans övningen efter klockan 4, var bussen ganska full, pga att de flesta skulle hem just vid den tiden den så kallade rusningstiden. Det fanns dock några platser lediga så jag satte mig ner och platsen bredvid mig blev också upptagen. Några busshållplatser senare var bussen helt full och en mörkhyad pappa med sin lilla son kom in och skulle sätta sig. Eftersom det inte fanns några platser kvar, blev de tvungna att stå. Till den finska kulturen hör det inte att man stiger upp och ger plats åt någon som behöver den mer än du, eftersom du själv är den viktigaste. Just när jag tänkt den tanken till slut steg en tjej upp och erbjöd pappan platsen. Mitt hjärta slog ett extra slag. Det var helt som om flickan läst mina tankar och instämde. Fastän pappan tackade nej till platsen, (som också är ett ganska typiskt finskt drag, att man inte kan tacka ja till den hjälp man får), kunde jag inte sluta vara stolt över flickan som erbjudit sin plats. När jag sedan klev av bussen hade jag ett stort leende på läpparna och ett hopp om att finländarna kan bli mer artiga och altruistiska. Tänk att en så liten sak som att erbjuda sin sittplats i bussen kan göra någon annans dag bättre. Ta det som mål, nu när julen nästan är här, att göra eller säga någonting som gör en annan människa glad. Det tar inte många minuter eller sekunder att göra, men effekten av det kan vara en hel dag.

Om han skulle vara världshärskare skulle vi inte ha ett enda krig och alla kriser skulle säkert bli lösta!

Fail

I did it again! Som jag redan tidigare skrivit om här i bloggen, har jag halkat på ett bananskal. Nu kan jag dessutom lägga till att jag har personifierat sagan Hans och Greta. Låt mig förklara. Här om dagen skulle jag springa till familjen Jern, som bor lite på 1 km ifrån oss, för att få skjuts till min träning. Jag tog min ryggsäck och sprang iväg. När jag nästan var framme hördes det en duns bakom mig och jag vände mig om för att titta vad det var. Där på marken låg min lampa (jag skulle nämligen och nattorientera). Min lampa hade alltså ramlat ut ur min ryggsäck, som måste ha öppnat sig. Förbryllad tog jag upp lampan som hade legat under en massa grejer och skulle lägga tillbaka den i väskan då jag märkte att sakerna som varit ovanpå lampan också hade ramlat ut. Därav liknelsen till Hans och Greta, för jag fick springa tillbaka samma väg och plocka upp mina saker som ramlat ut med jämna mellanrum helt som Hans och Greta lämnade efter sig brödsmulor för att hitta vägen hem hade jag då lämnat ett spår av mina kläder. Hur kommer det sig att sådana här saker alltid händer just mig?

Höst

I går inleddes den fasansfulla provveckan igen. Fastän mitt schema är fullspäckat med kurser, har jag ändå bara 3 "ordentliga" prov. Förutom de här "traditionella" proven hade jag i går en modersmåls presentation och i dag ett finska muntligt prov. Det är skönt med lite variation och att dessutom slippa skriva långa essä svar. Det kan väl inte bli bättre?

Det muntliga provet tog endast en halv timme så jag var tillbaka hemma redan klockan 10. För att fördriva tiden och för att jag blev så inspirerad på vägen hem från busshållplatsen, bestämde jag mig för att gå ut och fota en sväng.

Trots att så gott som allting är dött lyckades jag ta några fina bilder. Man måst ju passa på såhär före snön kommer, vilket jag hoppas att den gör snart!

Den här perioden  har jag gått en IT kurs som har behandlat webbdesign och när jag här om dagen lite surfade på nätet hittade jag en sida där man snabbt och enkelt kan göra en egen hemsida. Har nämligen fått en begäran om att föra min träningsdagbok med rutter och dylikt på nätet. Vad tror ni? Skulle det vara intressant med en träningsbloggaktig grej eller är det bara ett slöseri med tid? Kommentera gärna vad ni tycker här nedan.

Chocolate a girls best friend

Såhär kan det gå då man inte har nån skola utan håltimme från klockan 9.30-13.00.

SEGA CHOCOLATE CHIP COOKIES

White chocolate chip cookies med hazelnut

150 g smör

3 ½ dl socker

2 msk mörksirap

2 tsk vaniljsocker

1 ägg

1 äggula

4 ½ dl vetemjöl

Lite drygt ½ tsk bakpulver

½ tsk salt

1 platta hackad vit choklad med hasselnöt

Milk chocolate chip cookies

150 g smör

3 ½ dl socker

2 msk mörksirap

1 tsk vaniljsocker

1 ägg

1 äggula

4 dl vetemjöl

½ dl kakao

Lite drygt ½ tsk bakpulver

½ tsk salt

1 platta hackad mjölkchoklad, Fazer

Gör så här:  (båda sorterna)

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret. Blanda i socker, sirap och vaniljsocker. Tillsätt även ägget och äggulan och rör/vispa ihop smeten. Det behöver inte vara länge. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt (till mjölkchoklad cookina även kakaon) i en separat skål och häll sedan ner blandningen i smörblandningen. Rör ihop tills det är blandat, rör inte för länge. Tillsätt till sist den hackade chokladen genom att röra ren den i smeten.

Rulla bollar av smeten och lägg bollarna på en plåt med bakplåtspapper. Tryck till med handen så de blir ganska platta. Se till att det är avstånd mellan kakorna på plåten då de flyter ut en del. Grädda i nedre delen av ugnen cirka 9-12 minuter. Det viktiga är att de inte blir övergräddade utan ta hellre ut dem för tidigt. De ska knappt ha fått någon färg, bara i kanterna. Principen är, stora kakor -längre gräddningstid, små kakor -kortare gräddningstid. Man får hålla koll på dem i ugnen helt enkelt. Låt de svalna på galler eller på bakplåtspappret på köksbordet.

Recepten är lånade från http://bliminjast.se/2012/november/sega-chokolate-chip-cookies.html

Bouldering

 Bouldering går ut på att man skall klättra till toppen av en så kallad boulder med hjälp av "handtag" som är fast i väggen. Det som gör den här sortens klättring till lite mer extrem är det att man inte använder några säkerhets rep överhuvudtaget. Man måste helt enkelt hållas på väggen och om man faller ner, finns det mjuka mattor på golvet som dämpar ditt fall, lite grann i alla fall. Väggarna kan vara upp till 6 meter höga.

Idag var jag och testade bouldering för första gången i Salmisaaren Liikuntakeskus med mina smått tokiga kompisar Jessi, Linn, Vanessa och Anton. Jessi och Linn hade redan varit och testa bouldering 1 gång så de var riktiga proffs! Efter 1½ h blod, svett men inte tårar, utan skratt, hade vi alla lyckats komma ända upp på en boulder.

Äntligen uppe!

Jessi är nog född som apa...

Man skulle kanske tro att det mest skrämmande när man bouldrar skulle vara då man inte kommer högre upp och måste hoppa ner någon meter, men för mig var det faktiskt inte det som var det mest skrämmande. Ironiskt nog höll jag på att pissa i byxorna förrän vi ens börjat klättra. Det är nämligen så, att för att komma upp till bouldring-väggarna måste man gå upp för en SUUUUUPER hög trappa som säkert är den mest skrämmande trappa jag någonsin har måstat ta mig upp för. Om du inte förstod så här mellan raderna så är jag alltså ganska så höjdrädd. Det har blivit bättre, så förut skulle jag säkert inte ha kunnat ta mig upp för trappan, men upp kom jag och dessutom ner också med lite assistans från mina toppen tjejer!

Undrar om dom där leendena kommer att vändas upp-och-ner i morgon då träningsvärken har slagit in...?